biebertimez.blogg.se

Jag tryckte ner tanken och såg upp i himlen som var helt klarblå fri från dem grå vita molnen. Jag kommer ihåg nämnas ord "en tom sida betyder ner än flera fulla bilder",det stämmer jag ritade in mina egna problem på den tomma himlen den var mer att tänka på än när den var molnig __________________________________

Jag hade tagit mig tillbaka till skolan och satt på bänken och gick igenom läxförhöret som vi tydligen skulle ha i matten idag. Solen sken starkt. Bänken dunstade av att någon satte sig. Parfymen luktade starkt och mycket väl hade den parfymen tagit sig in i min näsa innan ,jag kände igen den jag hade sett den stå på hans sminkbord eller ja han sminkade ju inte sig eller?, inte skulle jag veta men iallafall jag mins namnet på den.

 "Dolce & Gabbana",hade jag nu mumlat lite ur mina tankar så han säkert hört mig.

 "Maddison jag var arg och sen kom du och gjorde mig argare",sade han och inga ord kunde beskriva hur besviken jag vart han hade just sagt att det som hände,det han gjorde var mitt fel. Det måste vara något fel på honom för antingen vet man inte hur man ber om förlåtelse på ett normalt sätt eller fattas något i honom. 

"Så vadå var det mitt fel,du kanske borde ta och räkna om!",sade jag och kunde inte dölja gråten i halsen. 

"Ja jag kan jag och du minus det som just hänt det blir jätte bra!",sade han och log. Jag fattar inte honom han skulle alltid vara så oseriös och bara vilja såra mig kändes det just nu. 

"Du vet vad jag menar, du vet vad du gör, men en sak ska du veta att så som du är nu kommer inte funka att vara livet ut",sade jag med en helt körd sårad röst och gick därifrån till matten som hade börjat. Jag drog mig bara in och sket i alla kommentarer om hur sen jag var, i allas blickar, i att dem såg mig gråta jag brydde fan mig inte om någonting. Jag såg hur vår stränga matte lärare ställde sig framför mig jag visste att jag nu skulle bli utskälld mitt framför alla som andra blivit.

 "Du är sen, du gråter, du bara kommer in och förstör arbetsron kan du säga vad utav det jag ska klaga på?"sade han och slog på bordet och såg mig i ögonen. Jag klämde på matte boken och försökte hålla mig utan att snart börja böla. 

"Du går i 9:an, du ska ha ansvar det är bara ett normalt beteende jag ber om jag kan inte fatta du ligger efter och lugnar ner dig som en av dem som ligger först........", han fortsatte klaga skälla allt, dem fortsatte fnittra. 

"Är du fucking störd! Fattar du inte att du gör henne ledsen",skrek Justin som hade tagit sig in i klassrummet. Nej, han kan bara inte göra det tänkte jag inuti mig. "Jaså ska du nu skydda henne!",hånade läraren.  Innan något större skulle hända eftersom båda var lika dumma ställde jag mig emellan dem snabbt och puttade bort Justin. 

"Jag behöver ingen advokat fatta bara det!, så länge det inte rör dig håll dig borta, jag är inget barn så sluta handla mig som ett, ta dina problem först",skrek jag högt med gråtanfall och slog honom i bröstet flera hårda gånger. Jag kände hur jag vart svag i benen, jag ställde mig en bit bort från Justin men han höll mig fortfarande ,jag kände inte mer än hur han drog in mig i sin famn och lade två fingrar under min haka. "Shhh du är mer värd en det, vi klarar det",sade han och såg mig i ögonen. Jag slöt ögonen och orkade inget skit mer inget positivt visade sig stå i mitt liv jag tänkte inte på det förrän jag kände dem mot mina dem snuddade mina och sedan sjunk in i mina. Hans läppar...  Framför alla han visade det han sket i alla! Jag vågade inte visa något svar men kände mig plötsligt berörd. Mitt hjärta dunkade snabbt, jag kände otrolig känsla av att jag ville ha honom ovanligt mycket.  Han var nästan rädd att jag skulle svika honom. Jag rörde på mina läppar och kysste honom inte bara läppar i en kyss känslor det var känslor så många samtidigt, det är bara det här jag ville ha. Justin hade aldrig kysst mig så eller såhär inte framför andra eller på det sättet. Det var romantiskt, ömt, gulligt. Jag avslutade kyssen, Justin kysste mig kort en sista gång och lutade sin pappa. 

"I Won't, jag tänker inte lägga i mig så länge du inte vill men du ska veta att jag älskar dig och vill visa världen det, jag bryr mig inte om dem",sade han och släppte taget om mig och pussade mig på kinden för sista gången innan han lämnade klassrummet och smällde dörren hårt. Jag stod där som en idiot och glodde på väggen, jag lände hur allas blickar plågade min rygg. 

"Till rektorn nu!",skrek läraren och för första gången önskade jag mig detta besöket för att bara få lämna det just hänt. Jag tog mina böcker och gick lugnt till rektorn. Mina läppar hade svullnat en aning kände jag och gick med handen över dem. När jag var inne hos rektorn hade hon på ett märkligt sätt fått reda på det och rabblade på om en sista varning och snabbt skrev jag på ett lov om att skötta mig. Jag gick ut och tog vägen genom idrotten till mitt skåp. Jag hörde ett skrik det kom från idrottshallen. Jag saktade ner och smög in. 

Han slog och sparkade på skåpet våldsamt. Jag kunde höra hur han andades häftigt. När jag tog mig till mod kikade jag och såg Justin och Paul!, var han inte död.

 "Det hjälper inte slå sönder hur mycket du vill",hånade Paul medan Justin stod mot skåpet och såg helt plågad ut. Jag tog ett steg fram så jag nu stod chockat framför dem. Paul såg inte så överraskad ut medan Justin försökte gömma sig och dölja sitt ansikte. 

"Tjena sexy bomb!",sade Paul och gick fram till mig. 

"Vad är det med Justin vad har du gjort honom",röt jag.

 "Ja han ja, ja inget speciellt men han vara fick i sig en bit igen efter ett tag och tiggar en bit till",sade han och gjorde rent sin tröja. "Vadå, vad gav du honom",sa jag och såg hur Justin drog handen frustrerat genom håret.

 "Du vet droger",sa han som om han sa något enkelt som ett barn som ville ha klubba. Jag stelnade till och fattade ingenting.

 "Varför gav du han, varför är han såhär",frågade jag. 

"Shit sluta bry dig om en bög som kan sälja dig för en halv gram av vit puder",sade han och gick fram till Justin. Jag gick bakom honom och såg hur han tog fram en liten påse som fylld med några gram vit puder. 

"Justin visa mig vem du är din tjej eller det här",sa han och viftade med påsen. Justin såg plågat på mig och slog i skåpet och skrek. Men tvekan rörde inte mig eller honom jag tänker inte bli arg ifall han trodde jag skulle det. Han slängde påsen på Justin och gick därifrån. Justin höll i påsen och såg på den, han ville jag såg det men till min förvåning räckte han fram den till mig och lade sig ner på golvet. 

"Gå",mumlade han. 

"Jag tänker inte gå!",sa jag bestämt och gick fram. 

"För en gångs skull Maddison lyssna på mig och gå!",sa han. Jag kunde inte göra något mer än att gå. 

1 vecka senare.

Jag såg mig i spegeln. Dem svarta ringarna under ögonen hade blivit större. Jag ville inte gå idag heller men rektorn hade ringt och påmint om sista chansen så jag tvingade mig upp från sängen och satte på mig kläderna. Jag drog av mig kläderna och granskade min kropp i spegeln. Liten rumpa, stora bröst, platt mage. Jag äcklades av min kropp. Hur mycket jag än velat dölja det så gick det inte min blick fastnade på min handled. Fula ärr hade tagit plats, djupa. Jag äcklades av mig själv och slog handen rakt genom spegeln så den glaset föll ner. Det kraschande ljudet skar mina öron och glaset hamnade överallt. Jag drog handen frustrerat genom håret, satte på mig skorna och lämnade huset. 

Det regnade ute hur dumt kan det vara en kall sommardag. Vid korsningen hade Harry och Cara velat träffa mig. Så där stod dem och fick syn på mig. "Hej gumman!",skrek Cara. "Hej",sade jag kort. "Du ser inte glad ut har något hänt?",frågade hon. -har något hänt var nu ordet jag mest hatade för då kom jag bara ihåg det. 

"Maddison skynda vi har inte jordens tid på oss",klagade Cara och drog med mig. Jag slöt ögonen och tänkte på nuet istället.

_______________________________

Huh... Äntligen kör slet och kämpade i det kapitel, vart klar för länge sedan men när jag skulle lägga upp det var det borta så skrev om det och är inte ett puss nöjd med detta för det blev inte lika bra som första. Men snälla kommentera och hjälp mig med att sprida denna blogg, berätta för kompisar kusiner grannar vem ni vill.