- "We need no wings to fly" ✎

Chapter 23 - Just becuse know that this is not the end

Previously on: we need no wings to fly

"Maddison skynda vi har inte jordens tid på oss",klagade Cara och drog med mig. Jag slöt ögonen och tänkte på nuet istället.
_________________________________




Justins perspektiv

18 Juli 2012
 Det var för en dag sedan och ändå kändes det som hundra år sedan det hände.Jag kämpade för att glömma bort det som hände sist när hon var hemma jag hade inget annat vall jag var tvungen att göra det Derek sagt åt mig. På nåt sätt skulle jag försöka smita eller ta mig till hennes födelsedag. 


Händelsen/17 Juli 2012
Jag slet blicken från henne och satte mig ner på sängen. Jag ville ha henne nu trycka mina läppar mot hennes perfekta ha mina händer över hennes kropp känna hennes värme. Dörren smälldes upp då dörren flög mot min spegel så den gick i flera bitar. "What the fuck Derek",röt jag och såg ner på glaset av spegel samtidigt som jag i en reflex ställde mig upp och tog ett steg närmre honom. 
"Lyssna noggrant på mig Maddison är här och du ska bara få bort henne från oss du ska inte ens vara nära henne",sa Derek och tänkte gå. "Vet du vad fuck you!, du kan inte bara komma o knulla bort mitt liv och sen bara dra",sade jag hånande och visste noggrant vad jag just tagit mig in på. "Jo det kan du lika väl som hennes familj gjort det med mig",skrek han och tryckte upp mig mot väggen. "Vad har hon med det att göra? Ta det det med fucking rätt person",sa jag. Jag kände hur hans grepp lossnade en aning och sedan hur han släppte ner mig. "Okej jag borde ta det med rätt person sa du",sade han och kliade sig på huvudet och stirrade på mig. "Ja det borde du, hon har inte gjort dig ett skit",sade jag och ställde mig upp. Så fort jag var uppe vid ben igen såg jag hur Derek tog ett blixt snabbt steg fram mot mig och boxade mig hårt så jag flög bak. Jag hann inte ta min luft innan Derek drog upp mig. "Lämnar du henne så är du välkommen till mitt gäng ska du fucking vara känslosam o kär och lämna saker o ting för en tjej så varsågod finns dörren där och hitta ett annat gäng",hotade han och släppte mig. Vad hade han just sagt, han hade hotat mig, jag kan inte lämna det här stället eller honom jag skulle bli attackerad utan skydd eller styrka jag var ingenting utan mitt gäng. Jag röck till bort från mina tankar och såg upp mot dörröppningen. "Maddison",mumlade jag.Jag rörde mig inte. 
"Justin",mumlade hon och tog ett steg fram.Derek stoppade henne. "Dra inte ut på det ni går max fem minuter",sa han och lämnade oss. Jag ställde mig upp och lade mina händer på varsin sida av hennes mjuka kind. "Justin vad har hänt med ditt ansikte",sa hon nästan gråtandes och granskade mitt ansikte med sin hand. "Inget bara ett slagsmål mellan oss det är lugnt det händer ibland när han blir arg",ursäktade jag mig och försökte byta ämne. "Nej Justin det är inte okej du ser helt förstörd ut du blöder också, jag kan inte lämna dig såhär.",sa hon och vart våt om ögonen.
"Baby jag klarar mig gå hem nu där har du något du ska öppna och glöm inte nu om tvådagar är det din 18 års dag då kommer jag",sa jag och svalde ner gråten som ändå kom upp igen. Mina ögon vart fyllda av tårar och släppte ner en tår. 
"Jag bryr inte mig jag vill ha dig inget annat!, varför kan du inte hänga med mig nu",sa hon.
"Vi får inte Maddison vi borde inte ha gjort det här du borde inte ha sagt att du älskar mig du borde inte visa det för mig jag är ingen normal kille jag är inblandad i slagsmål, brott,mord och jag kan inte riskera att förstöra ditt liv med.",förklarade jag och kramade henne mot mitt bröst. "Det var han ,han Derek ville inte, visst är det så?, Justin du ska veta att jag inte håller med jag ångrar inget om dig det är tvärtom du är det bästa valet jag gjort i mitt liv",sa hon och grät så tårarna inte ens hann rinna ner innan den ersattes av en till. 
"Lämna inte mig",mumlade hon. 
"Jag ska inte lämna dig, jag ska försöka komma på din födelsedag",sade jag och försökte se henne i ögonen medan hon såg bort. Jag sneglade på henne och tryckte mina läppar mot hennes så hon vart tvungen att stå standard mot mig. Jag slöt ögonen och kysste hennes läppar mjukt och passionerat. Jag tog andan då och då och kände hur hungrig hon var efter mina läppar och i detta fallet första fången på det visset hon ville inte ens att jag skulle andas hon tryckte bara sina läppar mot mina. Jag lydde henne och lade mina händer på hennes rumpa och tryckte på litegrann. Hon stönade smått och öppnade munnen smått så jag tog chansen att stoppa in min tunga i hennes och möta den. Sakta avbröt jag kyssen och såg henne i ögonen. "Så vi säger som sagt jag ska försöka komma på din födelsedag och du ska hem nu och kolla vad du har att öppna",sa jag och klistrade på ett leende. Hon såg sårat upp på mig och mumlade ett kort ja samtidigt som hon gjorde små cirklar med foten. "Lova",sa hon och såg upp på mig. "Jag lovar",svarade jag och kysste henne på pannan. Hon drog av ett armband med ett kors på och lämnade det i min hand. "Bara ett minne, bara för jag vet att det hör inte är slutet",sade hon och kramade min hand. Jag gjorde det samma, drog av mig mitt halsband och gav henne det. "Bara för jag vet att det här inte är slutet",flinade jag och gav henne det. Jag sa hejdå för sista gången och hon lämnade mitt rum, huset, gatan, min syn. 

Maddisons perspektiv 

Det var lunch nu och alla hade lämnat korridoren så jag tog chansen att öppna mitt skåp och ta fram halsbandet. Jag gick med handen för säkert tusende gången över det och kramade det mot mitt bröst. Det var imorrn jag skulle få se honom äntligen skulle jag få träffa Justin igen han hade lovat att försöka komma. Just det jag behövde i gen som påminde mig jag gjorde själv det när jag försökte glädja mig för en stund och säga att han skulle (försöka) komma. Jag log för mig själv och stängde skåpet och gick till nästa lektion eftersom jag inte hade någon aptit att äta på det senaste. 

Dagen rullade som vanligt trögt på och jag var äntligen hemma nu. Cara och Harry skulle komma över senare för att fixa festen till mig som dem hade klagat om att få fixa. Jag själv ville ju bara bjuda in dem nära och ha en kväll tillsammans men då hade båda bara drygt sagt "På din 18 års dag!, är du sjuk vi fixar bästa största festen pt dig" så jag lämnade över allt pt dem. Men vi skulle bara ut och handla idag enligt dem. Jag öppnade min garderob och tog fram asken som jag hade hittat på min fönsterbräda när jag kom hem efter händelsen, den var av Justin. Det var en fin parfym flaska som luktade hur gott som helst med ett litet sött kort som det stod med en stil som iallafall försökt skriva sitt finaste. "What would i be without you my secret angel" - your man
Och om man luktade på det så hade han sprayat av sin parfym på den.
"Maddison Cara och Harry är här kom ner" hörde jag Daria ropa. Jag bytte snabbt topp till en finare och lämnade asken och halsbandet i min garderob med lite kläder över så dem inte syntes och sprang mer. 
"Så är du bered på en låååång shopping runda",ropade Cara med Harry bakom sig. "Mm",mumlade jag kort samtidigt som jag log och satte på mig skorna för att sedan lämna huset. "Maddison!",hörde jag Zac ropa när jag hade kommit en bra bit bort. Jag gick tillbaka till honom. "Vad är det Zac",frågade jag roat. "Ta det här",sa han och gav mig ett kreditkort. "Nej Zac jag har ett eget jag klarar mig",sade jag och tänkte ge tillbaka men han tryckte bara tillbaka min hand. "Maddison gör som jag säger och ta det du kommer behöva det",sa han. Jag tittade en stund på det, Justin jobbade ju med Zac så det måste nog finnas miljoner i det här kortet. Jag vågade inte ta den. "Eller vadå är jag inte välkommen att bli en medlem i er familj och hjälpa till och lägga lite pengar på er",sade han. Jag såg på Daria som nickade kort. "Tack",sade jag och kramade honom. "Ingen fara gumman slösas så mycket du vill",sa han och jag gick tillbaka till Cara och Harry. "Vad ville han",frågade Cara. "Inget han gav mig bara sitt kort att ta pengar från. "Du skämtar!",Skrek Cara. Hon kunde härja och säga hur mycket hon ville om vad hon skulle köpa men jag skulle försöka slösas så lite så möjligt.
_____________________________________________________
Sorry guys! Min uppdatering suger men jag försöker så gott jag kan. Hoppas ni tyckte om detta kapitel för själv vart jag rött nöjd över det inte bara det utan att jag skrev det bara på nån timme. Så KOMMENTERA för nästa kapitel, som kommer att vara verry speciell. 

- Länkbyte

Länkbyte - Jusdrewbieber



Vart är Justin?, vad gör Justin?, senaste  om Justin?, sant eller falskt om skvaller? Allt detta och mer kan ni få reda på på denna blogg.
 
Klicka på länken nedanför för att komma åt bloggen. 
http://jusdrewbieber.blogg.se

- "We need no wings to fly" ✎

Chapter 22- Take the shit with you

Jag tryckte ner tanken och såg upp i himlen som var helt klarblå fri från dem grå vita molnen. Jag kommer ihåg nämnas ord "en tom sida betyder ner än flera fulla bilder",det stämmer jag ritade in mina egna problem på den tomma himlen den var mer att tänka på än när den var molnig __________________________________



Jag hade tagit mig tillbaka till skolan och satt på bänken och gick igenom läxförhöret som vi tydligen skulle ha i matten idag. Solen sken starkt. Bänken dunstade av att någon satte sig. Parfymen luktade starkt och mycket väl hade den parfymen tagit sig in i min näsa innan ,jag kände igen den jag hade sett den stå på hans sminkbord eller ja han sminkade ju inte sig eller?, inte skulle jag veta men iallafall jag mins namnet på den.
 "Dolce & Gabbana",hade jag nu mumlat lite ur mina tankar så han säkert hört mig.
 "Maddison jag var arg och sen kom du och gjorde mig argare",sade han och inga ord kunde beskriva hur besviken jag vart han hade just sagt att det som hände,det han gjorde var mitt fel. Det måste vara något fel på honom för antingen vet man inte hur man ber om förlåtelse på ett normalt sätt eller fattas något i honom. 
"Så vadå var det mitt fel,du kanske borde ta och räkna om!",sade jag och kunde inte dölja gråten i halsen. 
"Ja jag kan jag och du minus det som just hänt det blir jätte bra!",sade han och log. Jag fattar inte honom han skulle alltid vara så oseriös och bara vilja såra mig kändes det just nu. 
"Du vet vad jag menar, du vet vad du gör, men en sak ska du veta att så som du är nu kommer inte funka att vara livet ut",sade jag med en helt körd sårad röst och gick därifrån till matten som hade börjat. Jag drog mig bara in och sket i alla kommentarer om hur sen jag var, i allas blickar, i att dem såg mig gråta jag brydde fan mig inte om någonting. Jag såg hur vår stränga matte lärare ställde sig framför mig jag visste att jag nu skulle bli utskälld mitt framför alla som andra blivit.
 "Du är sen, du gråter, du bara kommer in och förstör arbetsron kan du säga vad utav det jag ska klaga på?"sade han och slog på bordet och såg mig i ögonen. Jag klämde på matte boken och försökte hålla mig utan att snart börja böla. 
"Du går i 9:an, du ska ha ansvar det är bara ett normalt beteende jag ber om jag kan inte fatta du ligger efter och lugnar ner dig som en av dem som ligger först........", han fortsatte klaga skälla allt, dem fortsatte fnittra. 
"Är du fucking störd! Fattar du inte att du gör henne ledsen",skrek Justin som hade tagit sig in i klassrummet. Nej, han kan bara inte göra det tänkte jag inuti mig. "Jaså ska du nu skydda henne!",hånade läraren.  Innan något större skulle hända eftersom båda var lika dumma ställde jag mig emellan dem snabbt och puttade bort Justin. 
"Jag behöver ingen advokat fatta bara det!, så länge det inte rör dig håll dig borta, jag är inget barn så sluta handla mig som ett, ta dina problem först",skrek jag högt med gråtanfall och slog honom i bröstet flera hårda gånger. Jag kände hur jag vart svag i benen, jag ställde mig en bit bort från Justin men han höll mig fortfarande ,jag kände inte mer än hur han drog in mig i sin famn och lade två fingrar under min haka. "Shhh du är mer värd en det, vi klarar det",sade han och såg mig i ögonen. Jag slöt ögonen och orkade inget skit mer inget positivt visade sig stå i mitt liv jag tänkte inte på det förrän jag kände dem mot mina dem snuddade mina och sedan sjunk in i mina. Hans läppar...  Framför alla han visade det han sket i alla! Jag vågade inte visa något svar men kände mig plötsligt berörd. Mitt hjärta dunkade snabbt, jag kände otrolig känsla av att jag ville ha honom ovanligt mycket.  Han var nästan rädd att jag skulle svika honom. Jag rörde på mina läppar och kysste honom inte bara läppar i en kyss känslor det var känslor så många samtidigt, det är bara det här jag ville ha. Justin hade aldrig kysst mig så eller såhär inte framför andra eller på det sättet. Det var romantiskt, ömt, gulligt. Jag avslutade kyssen, Justin kysste mig kort en sista gång och lutade sin pappa. 
"I Won't, jag tänker inte lägga i mig så länge du inte vill men du ska veta att jag älskar dig och vill visa världen det, jag bryr mig inte om dem",sade han och släppte taget om mig och pussade mig på kinden för sista gången innan han lämnade klassrummet och smällde dörren hårt. Jag stod där som en idiot och glodde på väggen, jag lände hur allas blickar plågade min rygg. 
"Till rektorn nu!",skrek läraren och för första gången önskade jag mig detta besöket för att bara få lämna det just hänt. Jag tog mina böcker och gick lugnt till rektorn. Mina läppar hade svullnat en aning kände jag och gick med handen över dem. När jag var inne hos rektorn hade hon på ett märkligt sätt fått reda på det och rabblade på om en sista varning och snabbt skrev jag på ett lov om att skötta mig. Jag gick ut och tog vägen genom idrotten till mitt skåp. Jag hörde ett skrik det kom från idrottshallen. Jag saktade ner och smög in. 




Han slog och sparkade på skåpet våldsamt. Jag kunde höra hur han andades häftigt. När jag tog mig till mod kikade jag och såg Justin och Paul!, var han inte död.
 "Det hjälper inte slå sönder hur mycket du vill",hånade Paul medan Justin stod mot skåpet och såg helt plågad ut. Jag tog ett steg fram så jag nu stod chockat framför dem. Paul såg inte så överraskad ut medan Justin försökte gömma sig och dölja sitt ansikte. 
"Tjena sexy bomb!",sade Paul och gick fram till mig. 
"Vad är det med Justin vad har du gjort honom",röt jag.
 "Ja han ja, ja inget speciellt men han vara fick i sig en bit igen efter ett tag och tiggar en bit till",sade han och gjorde rent sin tröja. "Vadå, vad gav du honom",sa jag och såg hur Justin drog handen frustrerat genom håret.
 "Du vet droger",sa han som om han sa något enkelt som ett barn som ville ha klubba. Jag stelnade till och fattade ingenting.
 "Varför gav du han, varför är han såhär",frågade jag. 
"Shit sluta bry dig om en bög som kan sälja dig för en halv gram av vit puder",sade han och gick fram till Justin. Jag gick bakom honom och såg hur han tog fram en liten påse som fylld med några gram vit puder. 
"Justin visa mig vem du är din tjej eller det här",sa han och viftade med påsen. Justin såg plågat på mig och slog i skåpet och skrek. Men tvekan rörde inte mig eller honom jag tänker inte bli arg ifall han trodde jag skulle det. Han slängde påsen på Justin och gick därifrån. Justin höll i påsen och såg på den, han ville jag såg det men till min förvåning räckte han fram den till mig och lade sig ner på golvet. 
"Gå",mumlade han. 
"Jag tänker inte gå!",sa jag bestämt och gick fram. 
"För en gångs skull Maddison lyssna på mig och gå!",sa han. Jag kunde inte göra något mer än att gå. 

1 vecka senare.

Jag såg mig i spegeln. Dem svarta ringarna under ögonen hade blivit större. Jag ville inte gå idag heller men rektorn hade ringt och påmint om sista chansen så jag tvingade mig upp från sängen och satte på mig kläderna. Jag drog av mig kläderna och granskade min kropp i spegeln. Liten rumpa, stora bröst, platt mage. Jag äcklades av min kropp. Hur mycket jag än velat dölja det så gick det inte min blick fastnade på min handled. Fula ärr hade tagit plats, djupa. Jag äcklades av mig själv och slog handen rakt genom spegeln så den glaset föll ner. Det kraschande ljudet skar mina öron och glaset hamnade överallt. Jag drog handen frustrerat genom håret, satte på mig skorna och lämnade huset. 



Det regnade ute hur dumt kan det vara en kall sommardag. Vid korsningen hade Harry och Cara velat träffa mig. Så där stod dem och fick syn på mig. "Hej gumman!",skrek Cara. "Hej",sade jag kort. "Du ser inte glad ut har något hänt?",frågade hon. -har något hänt var nu ordet jag mest hatade för då kom jag bara ihåg det. 

Jag plingade på dörren till deras dör. Derek öppnade dörren och hälsade glatt. "Kom in, varför står du här?" Jag gjorde som han bett och satte mig på soffan. "Vart är Justin?",jag kunde inte tåla mer så jag bara lät orden komma ut direkt utan för ord och förlängning. Derek såg snopen ut i ansiktet. "Haha, ja Justin han är ute",harklade han sig. "Jaha okej",sade jag och reste mig upp. "Redan, så du var bara här för hjärtat?",skämtade han, torr var han. "Haha, inte direkt men jag har saker att göra och tänkte bara fråga om han mådde bra, ännu en gång såg han snopen ut. Jag började faktiskt tvivla på det han sagt. "Okej då kanske jag ska gå nu sa jag och lämnade huset. Något i mig sa att jag skulle stanna bakom dörren och lyssna. "Justin!",hörde jag Derek skrika. Vadå ljög han för mig? Jag vet inte varför mitt hjärta dunkade fortare, jag tog några steg bak och följde min hjärna utan att veta vad den ville eller tänkte på. Jag tog några steg till och såg upp på fönstren. Inget, inget ,allt. Han stod där, han tittade på mig och jag på honom. Han såg helt plågad ut. Hans ansikte längtade, efter mig jag brydde mig inte hur egocentrisk jag lät men jag brydde mig inte. Jag gick fram till dörren och knakade hårt. "Maddison vd hör du här igen?",frågade Scott förvånat. Schysst samspel dem har kört. "Ja jag kom just på att jag glömt mina underkläder uppe i Justins rum",ljög jag. 
"Va, nej jag städade Justins rum och nåt sånt fanns det inte och dessutom har du väl några andra ",ljög han kunde jag se. "Nej tyvärr fattig som jag har inte flera tiotals",sade jag. "Va, men du hittar dem inte ändå tro mig det är kaos i hans rum.",sa han o jag höjde på ögonbrynen. "Trodde det var rent nyss. ",sa jag "Va jo men..." Jag sket i det han tänkte säga och gick in. 

"Maddison skynda vi har inte jordens tid på oss",klagade Cara och drog med mig. Jag slöt ögonen och tänkte på nuet istället.
_______________________________
Huh... Äntligen kör slet och kämpade i det kapitel, vart klar för länge sedan men när jag skulle lägga upp det var det borta så skrev om det och är inte ett puss nöjd med detta för det blev inte lika bra som första. Men snälla kommentera och hjälp mig med att sprida denna blogg, berätta för kompisar kusiner grannar vem ni vill.