Maddisons perspektiv.
Justin tog ett djupt andetag och satte sig ner på stolen bredvid min säng. Han tittade
oroligt på mig när sjuksköterskan lugnt ställde ner brickan med mat i mitt knä där jag satt i
sängen. Jag rynkade på näsan åt den äckliga sjukhusmaten som tydligen skulle föreställa
köttfärsås och spagetti. Sjuksköterskan log sött mot mig och gick sedan stillsamt ut ur
rummet och stängde dörren efter sig.
- Berätta nu, sa jag till Justin med bestämd röst.
- När du har tagit några tuggor älskling, du behöver det. Svarade han lent.
Jag nickade och tog några tuggor och tittade sedan frågande på Justin som oroligt stirrade
in i väggen.
- När du blev skjuten bar jag dig till bilen och körde dig till sjukhuset. Du opererades i flera
timmar, men Brayden träffade inte något viktigt organ så du skulle klara dig. Jag ringde
Daria och Zac men de kunde inte gå ifrån bebisen. Jag lovade att ringa när du vaknade,
så jag tänkte gå och göra det nu. Är det okej?
Jag nickade och svalde maten som jag hade i munnen.
- Men innan du går, vad hände med Brayden? Frågade jag tveksamt.
- Jag antar att han stack iväg så fort han kunde...Svarade Justin.
Jag nickade sakta och Justin tittade oroligt på mig med kärlek i ögonen innan han reste sig
upp och gick ut genom dörren.
Justins perspektiv.
När jag gick igenom sjukhuskorridoren började hatet mot Brayden växa inuti mig och jag
bestämde mig för att han skulle dö. På något sätt skulle jag få tag i honom och döda
honom. Jag rundade hörnet och fick helt plötsligt en chock. Ett 10-tal meter framför mig
stod just Brayden och tittade in i ett rum. Han gick sedan rakt mot mig men jag hann ducka
under en sjukhussäng innan han fick syn på mig. Han höll handen hårt om något som
verkade vara en pistol. Jag såg hur han öppnade varje dörr och kollade in för att se vem
det var som låg i sängen. Det var tydligt att han hade kommit för att ta död på Maddison
och mig, en gång för alla. Jag fiskade snabbt upp telefonen och sprang sedan tillbaks till
Maddisons rum. Jag ställde mig utanför och skickade ett snabbt sms till Derek som bad
honom komma med så många av grabbarna som möjligt till sjukhuset. Jag kollade sakta
runt hörnet och såg hur Brayden närmade sig, så jag öppnade dörren och gick in. Jag
låste dörren och tog sedan en stol och satte vid handtaget för att låsa dörren ännu mer.
-Vad gör du Justin?! Frågade Maddison irriterat.
- Va bara tyst! Brayden är snart här! Viskade jag till henne och såg hur skräcken spred sig
i hennes vackra ansikte.
Hon nickade och jag drog snabbt ner de vita persiennen till det lilla fönstret på dörren.
Mobilen vibrerade till och jag tittade på den. Det var ett sms från Derek, han skrev att de
snart var där och han undrade vad som hände. Jag lät den högra tummen snabbt glida
över skärmen och bilda svaret ”Brayden är här, snart vid mig och Maddison, rum 201” och
sedan tryckte jag på send. Jag gick fram till det stora fönstret och kollade ut över
parkerings platsen och såg hur Derek och de andra killarna stannade bilarna, jag tittade
ner och såg att det bara var en våning ner till marken. Innan jag hann tänka för mycket så
slog jag knytnäven rätt igenom fönstret så det flög glassplitter överallt. Jag grimaserade av
smärta när jag kände hur stora glasbitar trycktes in i min hand. Jag sparkade lite runt hålet
jag bildat för att göra en öppning stor för mig och Maddison. Sedan såg jag hur några av
killarna reagerade på smällen och stannade på gräsmattan nedanför medan resten av
dem sprang in genom dörrarna. I samma stund började det att rycka i handtaget och det 

hördes rejält när Brayden våldsamt försökte slå in dörren. Jag kastade ner mobilen på
marken, sprang fram till Maddison som satt käpprakt upp i sängen med en chockad och
skräckslagen min. Jag tog tag i henne och lyfte ner henne från sängen, sedan tog jag ett
stadigt tag om lakanet och slet upp det medan jag knöt fast lakanet i fönsterkarmen och
sedan gick mot Maddison, lyfte upp henne och sa åt henne att hålla i sig hårt. Hon
stönade lite av smärta när jag krängde mig ut genom det trasiga fönstret, tog tag i lakanet
och hasade sakta och försiktigt ner mot marken. När jag kommit halvvägs började den
högra armen ge vika av trötthet och jag kände hur en lätt bränn skada tog form när jag
hasade oss ner till marken. Det gjorde otroligt ont men jag fortsatte beslutsamt och hörde
helt plötsligt hur Brayden kraftigt lyckades slå in dörren. Ljudet av hans snabba fotspår
blandades snabbt ut med ljudet från när grabbarna på marken började skjuta mot honom,
utan att träffa. Brayden slängde sig ner med en duns på golvet för att undankomma
skotten, precis när jag fick fotfäste på marken. Jag tog ett nytt grepp om Maddison och
tryckte ner hennes huvud mot mitt bröst för att hon inte skulle se för mycket av förödelsen,
samtidigt som jag började springa mot den närmsta bilen. I ögonblicket som jag tittade
bakåt såg jag hur Derek och resten av killarna hade hinnit till rummet och hur Brayden
tittade rätt in i mina ögon när han fick ett skott, rakt igenom hjärtat.
Maddisons perspektiv.
Jag hörde ett sista skott och sedan blev allt tyst. Justin kom fram till bilen och la mig
försiktigt ner i baksätet och hoppade sedan graciöst in själv och la mitt huvud i hans knä.
Hans ögon var helt tomma och hans puls bultade snabbt medan han försökte hämta
andan. En kille, som jag inte hann se ansiktet på hoppade in i bilen, startade den hastigt
och körde sedan fort iväg. Justin tittade tomt framför sig och jag harklade mig försiktigt.
- Ju..s..tin? Vad hän..der nu? Stammade jag fram.
- Vi måste här ifrån. Svarade han sammanbitet.
- Vad menar du? Frågade jag undrande.
- Vi kan inte stanna i den här staden längre babe...Sa han och tittade sorgset in i mina
ögon.