- "We need no wings to fly" ✎

Chapter 12- kiss me to live

Precis när jag var väg på att somna vilket var efter en riktigt lång tid så hörde jag hur någon ramla ner på marken. Jag reste mig upp och sprang ut.... Jag föll ner på knän och höll för munnen vad hade han gjort!!!!
_____________________________________________
 
 
Jag kröp fram till honom där han låg på golvet. Blod rann från hans hand. "Vad har du gjort!",snyftade jag. "Fått bort några skuld känslor",viskade han och såg upp på mig med en kall blick. "Sluta larva dig!",andades jag och torkade bort tårarna som snarare ersattes med ännu fler. "Du var en annorlunda bitch du jag kunde aldrig få dig",sa han. "Skit i det nu, jag ska ringa ambulansen",sa jag och reste mig upp men vart kraftigt ner dragen igen, mot Justin som hade rest sig för att dra mig. "Skit i ambulansen, dem kommer få reda på att jag tar droger",sa han jag såg ner på honom. Han bet ihop tänderna och höll sig för hjärtat, han vred på sig så han satt upp på knän och huvudet på golvet. "Justin" "AHHHH VATTTTEEEEN"skrek han och kröp ihop i en liten boll. Jag sprang till köket och fyllde ett glas vatten. Jag sprang tillbaka till honom. Sakta slöt han ögonen och efter det så slappnade hans kropp av. Jag satte mig ner och försökte ge honom vatten men det rann bara på sidorna av hans mun. "Justin",andades jag. Inget svar kom, jag kände på hans puls som inte visade några slag. Besviket såg jag ner på hans bröst och lade händerna över och tryckte på det. "Kom igen",snyftade jag efter några försök. När inget tecken på att det jag gjorde hjälpte honom så slog jag det hårdaste jag kunde men vart plötsligt stoppad. "Det hjälper inte han är...",hann Daria säga innan jag avbröt henne. "Han är inte död uttala inte ens det"
"Jag har ringt ambulansen dem är här om 2 min",sa Zac som troligen hade stått vid mitt försök att få Justin att vakna. Vi satt och väntade på ambulansen. Dörren knackades, med raska steg gick Zac till dörren och släppte in ambulans männen. Dem bar Justin och gick ut med honom till ambulans bilen. Jag satte på mig mina skor och sprang in i ambulans bilen med dem. 
"Du får inte in hit",sa en av männen.- jag såg argt på honom innan jag drog bort honom från hans tröja och satte mig på häng bänken som fanns i bilen. Mannen kom in igen och tänkte precis få ut mig innan den andra mannen stoppade honom. "Låt henne vara nu hon kan vara ett sätt att väcka honom gå kör bilen istället",skrek den andra mannen och stängde dörren. Han tog två plattor som hängde på bil väggen och knappade på något innan han drog av Justin hans tröja och tryckte ner plattorna mot hans bröst.
 
 
Justins kropp hoppade till och lade sig ner igen. Doktorn försökte ett antal gånger till. "Res dig",skrek doktorn- lydigt reste jag mig och ställde mig bredvid honom. "Hjälp mig ta denna",sa han och räckte fram en av plattorna. Jag tog den. "1,2,3 tryck ner den!",sa doktorn och samtidigt tryckte vi ner den mot hans bröst. Maskinen som tidigare visat ett helt rakt streck visade nu små berg. "Gud hjälp oss!, han behöver mer väckandes men det är farligt med mer stötar",sa doktorn och drog fram ett halsband som han började be med. Jag vände mig frustrerat tillbaka till Justin då jag hade blicken vid doktorn innan och satte mig över Justin som låg i båren. Jag tog hans kinder mellan händerna och tryckte längtande mina läppar mot Justins. Med alla känslor av sorg, glädje och panik masserade jag mjukt mina läppar mot hans och skumt tyckte jag att jag fick några stötar tillbaka så det pirra i hela kroppen. "Tack din gode herre för din hjälp!, sa doktorn. Viljande av mer av hans läppar så separerade jag våra läppar. Trött öppnade han ögonen. Jag log roat åt honom och reste mig ifrån honom. Maskinen visade höga berg.
 
 
Farten saktades ner och en kall luft svepte in när dörrarna öppnades. Dem drog ut båren och körde in honom i sjukhuset. Dem tog in honom i ett rum för att kolla läget med honom. 
 
Efter en lång tid av väntan hade Zac och Daria hunnit komma och tillsammans alla tre satt vi och väntade på doktorn. Jag hatade att vara i sjukhus det var samma rutin på alla sjukhus folk som satt på stolarna som finns precis vid ingången och väntade på ett besked från läkaren som tar hand om deras nära. Läkare som sprang både hit och dit för att komma dit dem skulle. Läkare och skötare som rullar runt med den ena och andra båren där folk som var skadade låg på. Och den typiskt så välkända lukten som finns på vartenda sjukhus. Lukten av sprit och rengöringsmedel. Allt detta gjorde bara att dåliga minnen flög upp i mitt huvud. 
 
Då vi låg i sjukhuset alla fem, jag förlorade inte bara mamma eller pappa utan Charlie den bästa exemplen för den bästa brodern han ville inte flytta med oss så han bor kvar i Stanford. Jag avbröts från mina tankar då doktorn ställde sig framför oss. "Ni är dem som var med Justin Bieber va?",frågade han. "Ja",sa jag och ställde mig hastigt upp. "Han mår bra nu men han sover fortfarande så om någon av er vill in då är det okej men endast en",sa doktorn. Daria och Zac gav nickade åt mig då dem menade att jag kunde gå in först. Jag tog några osäkra steg fram till dörren och drog frustrerat handen genom håret innan jag öppnade dörren och steg in så jag snabbt kunde stänga dörren bakom mig och sätta mig ner på stolen som fanns bredvid sängen. 
"Du betyder mycket mer än vad jag visar att du är för mig, jag gillar att vara runt dig, runt din farlighet, jag gillar att gå på dina nerver",viskade jag mot hans hand innan jag kysste den och kramade den i min famn. Flera ord far runt i mitt huvud som bara ville skrivas ner och bilda en låt. Jag tog ett papper från antecknings boken som låg på bordet bredvid sängen och tog pennan som satt fast på boken. Jag visste inte vart jag skulle börja med orden. Jag skrev och skrev tills jag fick ont i handen.Tillslut när jag hade tröttnat så visade klockan 03:21 några ord till kan jag väl skriva? Jag skrev några ord till innan mina ögon vart tyngre och min hand inte kunde skriva rakt längre mitt i slocknade mina ögon till en sömn efter den långa dagen. 
 
 
 
Jag försökte öppna ögonen men dem var för tunga men jag gav inte upp där utan försökte igen, jag lyckades öppna dem lite och såg mina fötter med en vit filt över snarare också hur sängen jag log på var hård och oskön. Jag kämpade för att få ögonen öppna och lyckades. Jag såg mig om- vita väggar, oskön säng, maskiner, lukt av.... En konstig sak på näsan och munnen ingen tveka att jag låg på sjukhuset! Jag drog bor den konstiga saken som jag hade på näsan och munnen och satte mig sakta upp. Varför låg jag på sjukhuset? "Fuck",mumlade jag av den otroliga huvudvärken, jag lade handen på pannan och masserade det medan jag försökte veta varför jag låg här. Jag tänkte allt jag vart med om innan och tog hjälp genom att se mig om, jag mins jag drack mig full, sen...... Verken vart bara mer så jag slängde ner handen på sängen och luta mitt huvud bakåt och kände hur min hand hittade det jag sökte,Maddison jag såg snett ner på henne, jag satte mig upp igen och såg att hon hade ett häfte i handen. Jag tog den och läste igenom den. 
 
- The day I first met you
You told me you'd never fall in love
 
Jag minns tydligt då jag sa det till henne. Hon rörde på sig lite innan hon somna igen. Segt kröp minnen in igen i mig jag slog mig med flaskan jag fick ont i hjärtat av att inte ha tagit droger på ett tag och svimma och efteråt kände inte jag bara hur en stöt skog min kropp och..... Läppar jag är säker att det var läppar som trycktes mot mina jag vet inte varför jag då i detta läge trodde det var Maddison ,men jag kanske bara inbillade mig? Hon rörde sig och nu så vaknade hon på riktigt jag lade häftet på bordet. "Oh my god du har vaknat!",skrek hon när hon såg mig. "Jag kommer ska bara ropa doktorn.",sa hon och reste sig. "Vänta, skrev du det här", sa jag och pekade på häftet eller rättare sagt anteckningsboken. "Euhm..ja det var bara skumma ord som flög runt i huvudet igår du har väl inte läst det?",harklade hon sig. "Nej inte riktigt bara en mening",sa jag med en mystisk not i rösten. "Bra jag ropar doktorn",sa hon och gick med raska steg ut så jag fick en perfekt bild på hennes rumpa. Jag borde nig sluta attraheras av såna saker för hon verkar inte typen som gillar sånna  killar, jag vill verkligen ha henne men inte som den gammal Justin utan en ny en som känner konstiga sker i kroppen vid hennes närvaro. Tänkte jag och lade händerna bakom huvudet och märkte att jag log för mig själv. 
_____________________________________________
Förlåt återigen för min dåliga uppdatering men jag ville verkligen spendera tid med min syster nu när hon är här så skrev det idag snabbt och ärligt så gick det snabbt med att skriva det för jag hade tänkt på vad som skulle hända. jag försökte också ändra på mitt skrivande och försökte beskriva mer så KOMMENTERA vad ni tycker!!!!!
 
 

Postat av: Natasha

Grymmt!! När kommer nästa kapitel tacksam för ett svar!❤

2013-07-22 @ 15:33:56
Postat av: Elin

Jätte bra :)

2013-07-22 @ 17:00:34
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: